(June 3, 1833 - April 17, 1905) was an American landscape artist associated with both the Hudson River School and the American Pre-Raphaelite movement. William Trost Richards was born on 3 June 1833 in Philadelphia. In 1846 and 1847 he attended the local Central High School. Between 1850 and 1855 he studied part-time with the German artist Paul Weber while working as designer and illustrator of ornamental metalwork. Richards first public showing was part of an exhibition in New Bedford, Massachusetts, organized by artist Albert Bierstadt in 1858. In 1862 he was elected honorary member of the National Academy of Design and Academician in 1871. In 1863, he became a member of the Association of the Advanced of Truth in Art, an American Pre-Raphaelite group. In 1866, he departed for Europe for one year. Upon his return and for the following six years he spent the summers on the East Coast. In the 1870s, he produced many acclaimed watercolor views of the White Mountains, several of which are now in the collection of the Metropolitan Museum of Art. Richards exhibited at the National Academy of Design from 1861 to 1899 and at the Brooklyn Art Association from 1863 to 1885. He was elected a full member of the National Academy in 1871. Richards rejected the romanticized and stylized approach of other Hudson River painters and instead insisted on meticulous factual renderings. His views of the White Mountains are almost photographic in their realism. In later years, Richards painted almost exclusively marine watercolors. His works are featured today in many important American museums, including the National Gallery, the Smithsonian American Art Museum, the Wadsworth Atheneum, the Philadelphia Museum of Art, the Yale University Art Gallery, the High Museum of Art, the Museum of Fine Arts, Boston, the Fogg Art Museum, the Brooklyn Museum of Art and the Thyssen-Bornemisza Museum.   Related Paintings of William Trost Richards :. | Old Orchard at Newport | River Valley in the Moonlight | The League Long Breakers Thundering on the Reef | Old Orchard at Newport | Early Summer |
Related Artists:
Willem Pieterszoon Buytewech
(1591/1592, Rotterdam - September 23, 1624, Rotterdam) was a Dutch painter, draughtsman and etcher of the Golden Age. He is often considered the "inventor" of Dutch genre painting. For his preference of irony, his contemporaries named him Gheestige Willem (Jolly or spiritual William). Buytewech was the son of Pieter Jacobsz, a cobbler and candlemaker. He learned his trade in Haarlem, where he became a member of the artists' guild (Haarlem Guild of St. Luke) in 1612, together with Hercules Segers and Esaias van de Velde.[1] Frans Hals, who was a member of this guild since 1610, had much influence on Buytenwech's work, as shown by the many drawings that the latter made after Hals's paintings. After his marriage on November 10, 1613 with Aeltje van Amerongen, of a patrician family, he returned to Rotterdam. There Hendrik Martenszoon Sorgh was one of his pupils. Buytewech was primarily a graphic artist, mostly of landscapes and genre pieces, but occasionally also of biblical and allegorical themes. Of his paintings only eight have survived to this date, all genre pieces, most depicting merry companies. Willem Buytewech's Merry CompanyHe died at the age of only 32 or 33 of unrecorded causes. His son Willem Willemsz Buytewech (1625-1670), born after his death, would become a painter as well.
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Ambrosius Holbein
1494-1519 German Ambrosius Holbein Gallery Ambrosius Holbein (c. 1494 ?C c. 1519) was a German and Swiss artist in painting, drawing and printmaking. He was the elder brother, by about three years, of Hans Holbein the Younger and like his brother was born in Augsburg (which today is in Bavaria, but then was a free imperial city), a center of art, culture and trade at that time. His father Hans Holbein the Elder was a pioneer and leader in the transformation of German art from the Gothic to the Renaissance style. In his studio both his sons, Ambrosius and Hans, received their first painting lessons as well as the an introduction to the crafts of the goldsmith, jeweller and printmaker. Portrait of a Boy with Blond Hair, 1516, BaselIn 1515 Ambrosius lived in the Swiss town of Stein am Rhein, where he helped a Schaffhausen painter named Thomas Schmid with the murals in the main hall of the St George monastery. The next year saw Ambrosius, as well as his brother Hans, in Basel, where he initially worked as a journeyman in Hans Herbster??s studio. In 1517 he was enrolled in a register of the Basel painters' guild and in 1518 he was naturalized as a citizen there. The Portrait of a Boy with Blond Hair and its companion, the Portrait of a Boy with Brown Hair, are among Ambrosius?? best works of this period. Both are nowadays in the Basel Kunstmuseum. Ambrosius Holbein ranks among the most important of Basel??s illustrators and prominent „small formats?? artists.